På vägen hem gick vi in på Ikea och det blev verkligen inte bättre. Hemfärden var inget roligt och ännu mindre att det var bestämt att det skulle komma lite folk och spela airhockey turnering. Jag försvann in på vårt sovrum och där blev jag kvar. Blodet forsade så efter ett samtal till V-vik så fick vi åka ner. Smärtan var hemsk och inte nog med de så fick vi inga direktiv vart vi skulle. Vi åkte hiss till närmaste våning där det fanns personal. Vi hamnade på barn och stackars läkaren där. Skrämde nog skiten ur honom när jag låg där som en boll och kved. Efter en rullstolstur och en undersökning senare var vi på väg hem. Fostret hade dött i v 6-7 men kroppen är så finurlig att den försöker reparera skadan.
Men jag ser det inte som ett misslyckande utan det var inte meningen att det skulle bli nån bebis. Så vi väntade våra veckor sen var jag gravid igen i slutet av sep.
*Lycka*
Denna härliga kille föddes som vår första. Han har lite skiftande humör, det syns väl på bilden? I ena stunden glad för att snabbt vända till att bli så sur/arg.
Så skönt att ni fått så fina barn sen iallafall, men förstår att det måste kännas jobbigt med ett missfall i ryggsäcken! <3
SvaraRadera