Sorg

När jag kom hem från jobbet idag möttes jag av två glada killar. De tyckte nog det var roligt att jag kom hem. Det första Edwin sa var att han ville åka ut till Molle. Jag svarade att det kan vi inte göra idag, kanske en annan dag. När jag väl hade fått av mig mina ytterkläder berättade Andreas att Kaj var död. Kaj var mina svärföräldrars labrador. Han fyllde 15 år i torsdags. Så sent som igår klappade och pratade jag med honom. Hans bror gick bort i okt-07 och nu var det hans tur att somna in. Han har haft lite problem med bakdelen men ätit och mått bra iaf. Dock på sista tiden så har han magrat och idag ville han inte ens äta. Han kunde inte röra sig efter att han blivit liggandes så idag var det dags.

Jag gråter precis som om det vore min egna hund men jag har känt honom i 9,5 år och det är länge. Han var världens snällaste, dumdristigaste och goaste hund. Han gav sig tusan på allt även att det var stört omöjligt för en hund att klara av. Jag gillade honom och likaså gjorde våra barn de. Alltid lika glad och skötsam.

Nu får ni vara tillsammans igen, Hugo och Kaj, precis som förr!

Skrivet av Eveblo