5 tjejer i en minibuss årsmodell 95. Det kunde inte bli annat än skoj. Det började redan på villagatan i stan. Det löste sig relativt snabbt när nån klyftig kom på att man kunde skjuta sätena fram OCH tillbaka. Hela bilfärden ner flöt på smärtfritt dessvärre blev hemfärden lite annorlunda.
Vi upptäckte att glykolen var långt under MIN och lampan började blinka strax efter att vi hade lämnat Ullared. När det sen också började lukta bränt så fick vi lov att stanna. Där stod vi, 5 tjejer, en minibuss och ett motorutrymme. Det började ringas till sambos om vad vi skulle göra. Jag läste instruktionsboken och inte blev vi klokare för det. Vi fick tipsa om att kolla oljan och fy tusan, det var ju nästintill tomt. Inte så lustigt att glykolen gick åt när oljan nästan var helt obefintlig.
Så efter matpausen i Värnamo, agerade Maria och Maria bilmeckar och vips så hade vi olja igen. Hemfärden tog lite längre tid än vad vi hade räknat med men mina grabbar var vakna. De blev så glada för leksakerna de fick men de hade nog gärna velat ha allt. Jag var ombud inför Wilgots och Edwins födelsedag så många av deras presenter är klara. Egon är klar, han ska få en ny cykel av svärföräldrarna. Egon lärde sig nämligen köra på en vanlig cykel utan stödhjul på min födelsedag. Så glad jag blev, den bästa presenten! Edwin hade varit så stolt över Egon. Imponerade!
Längtar redan efter nästa gång vi åker till GeKås, när blir det tjejer?
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar